Tant-Pixel
Fyfan vad jag känner mig gammal... Jag sitter och VIRKAR! Helt otroligt men sant. Jag har gått och blivit förtjust i såna där små vristvärmare eller fingerlösa vantar eller vad man ska kalla dem. Jag blev dock inte lika förtjust i priset, tyckte vad fan det där kan ju omöjligen vara värt pengarna, det där måste ju vara skitlätt att göra själv! Så för att bevisa att det är så lätt och så ovärt butikens priser att till och med jag kan göra det själv så har jag börjat virka =P Plockade fram lite ulligt gulligt rosa garn och lånade en tjock virknål från Erics mamma och så här långt har jag kommit nu:
Mormor hade nog blivit stolt över mig. Hon var virkar-mästaren. Har hela sängöverkast som hon har virkat till mig, hon var verkligen världens gulligaste och jag hade jättegärna velat visa upp detta för henne. Saknar mormor enormt, känns inte lockande alls att åka till Sarajevo igen när jag vet att inte hon är där. Jag tänker i alla fall fortsätta virka, hur fånigt det än låter, för att göra henne stolt.
Dags att virka vidare!
xoxo ;)
Jag är så jäkla stolt över mig själv. Det är jätteprydligt och fint och jag vet precis hur jag ska göra! Har aldrig gjort något liknande. Bad bara Anna om lite tips för ett tag sedan och tyckte då också att äh det där är inte så svårt, det där fixar jag - och det har jag gjort! Mer bilder kommer på det färdiga resultatet sen.
Mormor hade nog blivit stolt över mig. Hon var virkar-mästaren. Har hela sängöverkast som hon har virkat till mig, hon var verkligen världens gulligaste och jag hade jättegärna velat visa upp detta för henne. Saknar mormor enormt, känns inte lockande alls att åka till Sarajevo igen när jag vet att inte hon är där. Jag tänker i alla fall fortsätta virka, hur fånigt det än låter, för att göra henne stolt.
Dags att virka vidare!
xoxo ;)
Pixel
Kommentarer
Trackback
